Mingel på affärsfrukost

I går pratade Andreas på ett frukostmöte i Sundbyberg inför politiker och näringsliv om modern kompetensförsörjning via vårt program Fast Track. Vi berättade om vårt samarbete med Stockholm stad och andra viktiga aktörer som stödjer oss och vårt syfte att öppna upp för målgrupper med dolda talanger inom kompetensförsörjning på IT-marknaden i Stockholm och Sverige.

Digitalt utanförskap är den nya klasskillnaden

Hur ska vi se till att alla medborgare kan dra nytta av digitaliseringen av samhället? Att ingen lämnas utanför på grund av exempelvis lägre förståelse för teknik. Eller att vi designar nya saker utan insikt i den bredd av användare som finns i samhället.

Dessa frågor ställer sig vår rådgivare Marcus Österberg i vår första längre artikel om digitaliseringens fram- och baksidor.

Det finns en diskrepans i det digitala samhälle som växer fram. En fundamental skillnad mellan de som påverkar utformningen av digitala tjänster och de som blir påverkade. Vi har redan ett digitalt utanförskap och det krävs krafttag för att det inte ska bli ännu värre. Digital teknik har egentligen egenskapen att kunna bli tillgänglig i ordets alla bemärkelser, men det kräver målmedvetenhet och empati för att det ska hända.

Alla använder inte nätet och vissa vill helst slippa

Rapporten Svenskarna och internet 2018 släpptes i oktober. Där kan du läsa bland annat att 500 000 av Sveriges befolkning inte använder nätet alls, men det finns mycket mer än det i det digitala utanförskapet som redan börjar bli ganska stort. Men även de som inte använder nätet särskilt ofta (typiskt sett äldre) känner sig mindre delaktiga i samhället.

I december 2017 konstaterades det att hälften av de som var 76 år eller äldre inte har tillgång till digital teknik, se artikel i Expressen. Inte alla saknar den möjligheten, men man kan också argumentera för att vissa säkert skulle ha stor nytta av det om de bara fick möjligheten.

Lösning? Från 1990-talet och framåt fanns det initiativ på bibliotek för både äldre och alla andra, att få hjälp med och lära sig mer om internet. Men att förutsätta närhet till ett bibliotek är väldigt stadsfixerat. Kringresande support?

Samarbete mellan olika aktörer

Samtidigt är inte ens hyllade tjänster, som 1177.se, designade med medborgarnas väl och ve i första rummet. 21 olika landsting vaktar på invånarnas hälsodata i sina egna silos och bestämmer själva över vilka tjänster man vill erbjuda. Istället för att nationellt komma överens om något finns lokala beslut som gör tjänster oförutsägbara och geografiskt bundna. Eller vad sägs om att 20 landsting låter föräldrar läsa sina barns journal på nätet, men att Västra Götalandsregionen (VGR) ensamt satt sig på tvären för att det kan finnas våld i nära relationer? Tänk inte tanken att vara en modern familj på gränsen mellan VGR och Region Värmland med barn på vardera sida av gränsen! I VGR är du inte betrodd och utanför, men i Värmland är det smidigt oavsett om du är en vettig människa eller ej.

Lösning? Ett digitalt landsting har föreslagits, och vissa myndigheter har förstått att de ibland behöver samarbeta, se Verksamt.se exempelvis.

Ekonomisk diskriminering att inte stödja all tänkbar utrustning?

En annan form av missförhållande är att det inte alltid står medborgare fritt att välja endast en typ av teknisk pryl. Vissa organisationer erbjuder tjänster som bara fungerar bra på en dator, andra har följt upprop som ”mobile first” – att man designar för mobilanvändarens behov i första rummet.

Men är det rimligt att man ska behöva ha flera prylar för att kunna ha med flera samhällsaktörer att göra? Om man inte har ekonomin eller samvete (tänk konfliktmineraler i Kongo eller miljöföroreningar) – ja, vad gör man då?

Du har säkert hört någon i din bekantskapskrets undra varför de inte längre kan använda mobilt bank-id på sin mobil de köpte för “bara” fyra år sedan. Hur ofta ska man behöva skaffa ny utrustning för att kunna lämna sin deklaration digitalt, berätta för Försäkringskassan att man behöver VAB:a, eller låta ens diabetessjuksköterska få reda på ens blodsockervärden på regelbunden basis?

Apropå blodsockermätning och digital teknik är det intressant att den teknik som upphandlas i vissa landsting inte klarar av att läsa upp värdena. För de allra flesta är detta inte ett problem, men är du blind är det helt omöjligt att på egen hand veta vad som står på en skärm.

Lösning? Bidrag till att skaffa nödvändig utrustning för de som inte har en bekymmersfri inkomst, samt tänk inte bara på majoriteten av användare vid beställning eller upphandling. Och ja, lagen om offentlig upphandling kräver redan att det som köps in inte diskriminerar någon med funktionsnedsättning.

Är utformningen av tjänsterna etiskt försvarbar?

Mer än varenda medmänniska behöver samhällets proaktiva omsorg någon gång under sitt liv. En fascinerande siffra är att 280% av de mellan 18-65 år, alltså den arbetsföra befolkningen i Sverige, lider någon gång av en kognitiv nedsättning under sitt arbetsliv enligt en studie gjord av Arbetsmiljöverket. Att det är mer än hundra procent kan behöva förklaras. Det beror på att människor vid mer än ett tillfälle under sitt liv, i snitt 2,8 gånger under sitt yrkesverksamma liv, drabbas.

Vissa personer är födda med nedsättningar, andra har dem på grund av KOL-sjukdom, eller mer tillfällig sjukdom, exempelvis vid migrän.

Det kommer emellanåt hemska exempel på misslyckanden vid utformning, som det Eric Meyer beskriver i sin bok Design for real life. Hans nyligen avlidna dotter visades upp för honom på Facebook som ett förslag på något att fira, med ballonger och kalastutor. Eller det sjukhus dit han sittandes i taxi fick jaga ambulansen som transporterande hans döende dotter, där sjukhusets webbplats främst hade bilder på leende människor som dekoration och desto mindre hjälpsam information för människor i kris på väg mot sjukhuset.

Sara Wachter-Boettcher är ännu en som djupdykt i hur effektiv teknik är att behandla många människor illa. I sin bok Technically Wrong – Sexist apps, biased algorithms, and other threats of toxic tech pekar hon på problemet att de som designar teknik och algoritmer är en särskild skara med människor. Vad som inom psykologi kallas WEIRD – Western, educated, industrialized, rich and democratic. Det finns ett flertal grupper i samhället som inte fullt ut är hemma i den beskrivningen, på sätt och vis räcker det med att ha en annan kulturell bakgrund för att WEIRD-folks antaganden inte ska stämma.

Lösning? Universell utformning är ett förhållningssätt som försöker ta höjd för människors olikheter, samt att man strävar efter att inte göra särlösningar för respektive grupp. Tanken är att det som är nödvändigt för några är bra för många och uppskattat av alla.

Ljusglimtar

Men det finns många bra saker kring det digitala samhället. Kanske tydligast de kommande åren är EU:s så kallade webbdirektiv som ställer krav på att de tjänster som offentlig sektor erbjuder, eller betalar för, ska gå att använda även om man har en funktionsnedsättning. Det är bra även för alla de som inte har en nedsättning, exempelvis är synskadades behov av god kontrast bra för oss andra när vi är utomhus i solljus med mobilen.

Ett handfast sätt att börja göra rätt kring digital design är att följa Digitaliseringsmyndighetens Webbriktlinjer – nationell god praxis.

Brittiska statens designprinciper är visserligen en lista med vad som kan tyckas vara självklarheter, men ändå kriterier som tyvärr inte alltid beskriver en digital tjänst. Många misslyckas redan med första punkten om att utgå från användarbehov snarare än organisationens.

One Team Gov Sverige är en gräsrotsorganisation som vill förnya offentlig verksamhet och bland annat jobba över organisationsgränserna när det gynnar medborgaren.

Vad tycker du vi behöver fixa till med den digitala delen av samhället för att minska det digitala utanförskapet?